Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året

Min sambo och hans familj har en lägenhet i Portugal och i somras var vi där ett par veckor. Det här är stranden som ligger en kort busstur bort. Ibland när jag står hemma i Stockholm och gör någonting helt vardagligt som att diska kan det ibland komma upp små minnesbilder från promenaden ned till havet. Den var nämligen inte helt lätt att göra med de oberäkneliga atlantenvindarna i hasorna. Den flygande sanden var som tusen nålar mot kroppen. Man fick verkligen känna att man levde. Ofta var jag tvungen att stanna och hålla i mig i någonting för att inte lyfta från backen. Men törstiga efter sol som vi var efter grå vinter och barnafödande tog vi oss ändå hela vägen ned till dynerna ett par gånger. Där låg vi sedan och tryckte vid varningsflaggen och de frustande vågorna och "jobbade på brännan" utan att känna hur stark solen faktiskt var. Glänsande röda män med flipflops och uppsvällda bukar travade obekymrat omkring. Jag fattade inte hur de stod ut i den där grovpeelande vinden. Själv var jag glad över mitt långa hår som viftade som en hästman kring ansiktet i blåsten och skyddade lite grand mot sanden i alla fall. När vi kom hem igen var vi skära som julgrisar i flera dagar och skapade små sanddyner på golvet så fort vi rörde oss. Vill man vara i vackra landskap får man lida pin (så går ordspråket va?).
 
(Lucka nr 6 i Emilys julkalender
 
Portugal | berg, bloggjulkalender, emily dahl, julkalender, kust, landskap, lucka, portugal, resa, strand | |
#1 - - Anonym:

Men oj vilken promenadväg till stranden. Hoppas ni lyckads absobera lite sommar o ljus som ni nu i mörkret kan njuta av!

Svar: Tack! Ja, litegrann i alla fall. Får tänka tillbaka lite på detta nu i december och återuppleva sommaren i tanken åtminstone.
Sara

#2 - - Sandra Lundin:

Men wooow, vilket ställe! Kan se framför mig hur ditt långa hår fladdrar i vinden och även om jag inte vet hur det är att få piskande sandkorn mot mig så kan jag känna värmen från den här bilden i alla fall. Superfint!

Svar: Tack fina du för en fin kommentar. Ja, man tappade verkligen andan lite när man stod i början av promenaden och såg hela det där landskapet framför sig.
Sara

#3 - - lovisa:

otroligt fin bild, vilken djup! gillar verkligen hur den är tagen; att det går att följa trätrallen (eller vad det heter) så långt. och så havet. och sommar. åh. bara det är ju magiskt just nu.

#4 - - lovisa:

otroligt fin bild, vilken djup! gillar verkligen hur den är tagen; att det går att följa trätrallen (eller vad det heter) så långt. och så havet. och sommar. åh. bara det är ju magiskt just nu.

Svar: tack! haha, ja bara man ser lite grönska på nån bild blir man lycklig nu.
Sara

Upp