Cascais

Det har gått en vecka. Havet är lika vackert som det var sist. Igår när det var ebb badade vi vid fyren. Lagunen framför slottet var tom på både vatten och folk. Vi sprang efter en badboll som flög som den ville i vinden. Hemma är det fullt med folk. Tre språk som vår lilla treåring febrilt försöker hålla reda på. Det är inte lätt för en som är van vid att ständigt hålla låda och bli förstådd. Jag trivs här. Enormt. Men jag tänker mycket på den eventuella flytten när vi kommer hem. Inreder vår eventuella lägenhet i huvudet. Planerar för vårt eventuella nya liv. Jag har svårt att känna att jag vill bo i det här landet när det äntligen börjar lossna på hemmaplan. Jag kan väl få ha lyxen att behålla båda? Det vore väl för bra för att vara sant.

Kommentera här: