Litet arkiv

Jag tänkte hänga på i Emilys julkalender. Det är ett så bra sätt att gå igenom året på. Mitt 2014 har inte varit som något annat år.

 

Dagen jag aldrig kommer att glömma är även den dagen mitt liv förändrades för alltid. Det var i februari och en av de få snöiga dagarna den vintern. Jag födde en liten sötnos som av sjukhuset först bara kallades Gosse, eftersom vi inte hade bestämt att han skulle heta Noah än. Gosse tog tid på sig att komma ut. 50 smärtsamma timmar som verkligen var som en metamorfos för hela min person. Jag gick från snorvalp till vuxen under den tiden. När han så äntligen låg där i min famn tittade han mig stint i ögonen en lång, lång stund. Den mest intenvisa blick jag nånsin mött. Jag blev nästan lite blyg för det kändes som att han visste vem jag var. Alla känslor vällde fram och alla var lika starka: kärlek, oro, lycka, trötthet, rädsla, sorg. Sedan tog sjukhuspersonalen honom ifrån mig eftersom han behövde komma in på neonatal för sitt låga blodsocker. Dagen vi fick vara tillsammans på riktigt - hemma ifred utan sjukhuspersonal som drog i oss - kom inte förrän några veckor senare. Därför dröjde det innan jag fick känna den där himlastormande kärleken som man hört så mycket om. Men när den kom blev jag helt överväldigad. Sedan dess har den vuxit till helt oerhörda proportioner.