Veckan via tingen: vecka 35

Det var ett tag sen jag postade en sån här genomgång av veckan. Hög tid för ett nytt VVV-inlägg alltså. Håll i hatten!
 
Något har hänt med mig. Jag har dragit ned på min favoritsysselsättning: kaffekonsumtion. Jag dricker nu endast en liten lagom kopp på morgonen. En stark kopp, men ändå, det går framåt. Jag tror det har att göra med ångesten inför jobbstarten. Jag behöver inget mer speed i kroppen.
 
Jag vill ta körkort så småningom. Tänk att kunna ta bilen och veckohandla istället för att släpa på elvakilosunge + tunga kassar i uppförsbacke. Tänk att kunna åka på utflykt med skrikande barn, bort från stan och sura blickar i kollektivtrafiken. Tänk att kunna skjutsa gossen till olika aktiviteter när han är äldre. Men kruxet är som vanligt brist på tid och pengar. Därför funderar jag på vanlig hederlig cykel med barnsadel där bak till dess. Och hamburgarringklocka?
 
Ni fattar inte hur spännande det är med maskiner och hjul av olika slag. När man är 1,5 år alltså. Vi blev därför överlyckliga när vi hittade den här fordonsserien på SVT Play.
 
Förr tyckte jag att loppisar var himla kul och shoppade mycket sånt tills hemmet blev överfullt. Så dumt. Själva idén är ju att man ska minska konsumtionen. Men när man hittar unika grejer för en billig penning är det så lätt att gå överstyr och köpa med sig alltihop. Åtminstone för mig som har en tendens att överdriva. Så jag har inte loppat på länge. Istället har jag gjort mig av med en massa prylar lite pö om pö. Fast inte sillburken på bilden här ovan. Den gör jag mig aldrig av med. Älskar'n.
 
Jag har tagit på mig uppgiften att fixa till den vildvuxna trädgården vid stugan uppe i norr. Det får bli det stora projektet nästa år, men redan nu går jag omkring i koloniträdgårdarna i Stockholm och hämtar inspiration. Får se vad den magra jorden klarar av att låta gro. Blå bolltistel skulle sitta fint.
 
ANDRA TING
Helt underbara tyger. Funderar på att fixa en lekmadrass åt den lille i något fint mönster.
Fram med skämskudden. Blir generad å Acnes vägnar när jag läser det här.
Den här borde passa utmärkt för småbarn. Minimalt med kladd.
Hejdå, American Apparel?
Den berömda tatueringen.
 

Vindöga på fornnordiska

Babel har börjat igen! Favoritprogrammet numero uno. Och med konstnären etc Marie-Louise Ekman som gäst dessutom. Hon är så fruktansvärt cool och inspirerande. Det har skrivits en bok om henne som jag gärna vill läsa. Kanske i höst på tunnelbanan till och från jobbet? Åh, det var så längesedan jag läste nåt annat än Lotta på Bråkmakargatan. Jag känner att en biografi som första vuxenbok skulle sitta som en smäck. Vi har det här grafiska trycket av M-L liggande i vår rama-in-hög. R köpte det när han själv tryckte bilder på Grafikens hus, ett par månader innan hela byggnaden brann upp (frid över dess minne). Vi borde verkligen ta tag i den där högen snart. Två bildmänniskor som knappt har en enda tavla på väggarna hemma. Skämmes!
 
Jag skulle förresten gärna trycka nåt jag också.
Och skriva nåt.
Och läsa mer.
Och rita.
 
Kalla höstvindar har svept in över mitt sinne och kickat igång inspirationen igen. Nystart i kroppen. Tjolahopp.
 

Annat ljus

Efter varma somrar brukar växtligheten i augusti vara gul och knastertorr. Nu är den fortfarande saftigt grön efter alla regn. Så där man alltid tänker sig att sommaren ser ut när man drömmer om den i februari. På eftermiddagarna vibrerar det gyllene ljuset i olika fält i rummen. Kylen brummar och radion i farstun står på. Jag skulle vilja att det alltid var så här, men föräldraledigheten är på väg att ta slut nu. Om någon månad måste jag tillbaka till tegelbyggnaden i stan. Till kopieringsmaskiner, diarium, telefonväkteri och expeditionsarbete i arkivet. Det riktiga arkivjobbet som är långt från min fria lilla arkivverksamhet här på internet. Jag förstår inte hur jag ska kunna fylla min tillvaro med lika mycket mening som jag har haft tillsammans med min son. Att vi ska bryta upp från varandra nu och spendera dagarna på varsitt håll. Det känns så onaturligt. Han är bara 1,5 och vi har aldrig varit separerade förut. Kanske är jag den som kommer att lida mest av det här uppbrottet. För honom är allt så nytt och spännande. Själv känner jag mig mätt på mycket här i världen. Utom honom. Allt vibrerar och blir ljust när vi är tillsammans. Kvällar och helger kommer att vara helig tid hädanefter.
 
Upp