Medan katastrofen pågår bakom hörnet

Cascais Portugal Lissabon Portugal Lissabon Portugal Cascais Portugal Cascais Portugal Cascais Portugal
 
Det har varit flera smärtsamma dagar här i Portugal, med fruktansvärda skogsbränder som skördat många liv, samt en extrem hetta som inte alls är normal för det här landet. Jag har tänkt mycket på klimathotet på grund av detta. Man säger att södra Europa kommer att råka ut för sådana här värmeböljor och naturkatastrofer allt oftare. Att en öken riskerar att breda ut sig. Att folk kommer att dra sig norrut. Jag blir så arg på dem som förnekar klimathotet. Nationer som exploaterar de numera öppna haven vid polerna och sätter sina flaggor under ytan för att visa att de var först där. Att de planerar utvinna olja och gaser och smälta isarna ännu mer bara för att själva bli rikare. Samt bli en stor bidragande faktor till sin egen och oss andras undergång. Människans dumhet vet inga gränser. De där flaggorna visar bara vilka världsledare som är de mest korkade. Ingenting att skryta med.
 
 
Save

Portugisiska familjeband

Untitled UntitledUntitled Untitled UntitledUntitled
När jag sagt att jag ska spendera flera veckor med svärföräldrar och andra släktingar i Portugal har folk hemma i Sverige suckat medlidande. Sagt "det skulle jag aldrig stå ut med". Så kanske jag hade tyckt också innan jag fick barn, men nu ser jag fördelarna med att ha familjen tätt intill. Det finns alltid någon till hands när man behöver hjälp, barnet har fler än bara föräldrarna, alla turas om med hushållsarbetet vilket ger mer fritid. Så länge man ger varandra frihet och inte lägger sig i varandras sysslor funkar det väldigt bra. Jag skulle inte ha något emot generationsboende. Att ha släktingar nära till hands. Jag förstår varför man ofta levde så förr. Det känns som det mest naturliga när man har barn och det är synd att man i Sverige är så ensam. Här i Portugal är det vanligt att bo med sina föräldrar så länge som möjligt. Det är en annan sammanhållning här som jag är glad att vår son får ta del av. Jag är en lika självklar familjemedlem för min svärmorbrors hustrus syster som hennes blodssläktingar är. Det är fint.
 
Sedan att man går varandra på nerverna emellanåt och har ändlösa diskussioner om skitsaker är såklart avigsidan. Men det har sin charm det med. Folks konstiga egenheter ingår liksom i paketet och det får man lära sig leva med. Men all den kärlek man får och dessa extra händer som ständigt är redo att lyfta en är guld värda.
 
Har lust att flytta till vår stuga i Hälsingland och bo där med alla släktingar jag kan skrapa ihop. Så länge jag får dra mig undan emellanåt och mätta mitt stora ensamhetsbehov.
 
Save

Skillnaden mellan ljus och mörker

Untitled Untitled Untitled Untitled Untitled Untitled
 
Den här vintern har jag mått så himla dåligt. En vansinnig trötthet som lamslagit mig, stor ångest med panikinslag. Min livssituation har varit så kvävande. Det har inte gått att röra sig i någon som helst riktning på säkert två år och det har inte funnits något att göra åt saken. Jag sökte hjälp direkt nu. När jag mått så där förr om åren har jag väntat för länge. Månader som kastats bort på grund av en dum envishet och ovilja att inse faktum. Men trots att jag fick hjälp nästan direkt har den där tröttheten ändå hängt kvar. Första veckan här i Portugal var likadan. Jag rörde mig i gelé och fattade inte varför. Nu var vi ju lediga, kunde hjälpas åt med allt, vackra omgivningar, inga bekymmer.
 
Vi spenderade ju en dag på stranden, som jag skrev om i förrförra inlägget. Huvudet marinerades i solsken. Och efter den dagen märkte jag en enorm skillnad. Tröttheten är som bortblåst. Det fick mig att inse att bristen på sol under vintern antagligen är en stor anledning till att jag mått så kasst. Jag börjar jobba tidigt på morgonen innan solen gått upp, jobbar sedan hela dagen i arkivlokalerna i källaren på kontoret, kommer sedan hem när solen gått ned. På helgen har jag varit för trött för att gå ut i det gråa vädret. Inte konstigt att man blir deppig!
 
Men nu vet jag. Nästa vinter ska jag försöka gå ut på lunchen, göra det typiskt svenska och "passa på" att njuta av minsta solsken, äta vitaminer och kanske resa utomlands när det är som mörkast. Är så glad att ha insett detta.
 
Save
Upp