Medan katastrofen pågår bakom hörnet

Cascais Portugal Lissabon Portugal Lissabon Portugal Cascais Portugal Cascais Portugal Cascais Portugal
 
Det har varit flera smärtsamma dagar här i Portugal, med fruktansvärda skogsbränder som skördat många liv, samt en extrem hetta som inte alls är normal för det här landet. Jag har tänkt mycket på klimathotet på grund av detta. Man säger att södra Europa kommer att råka ut för sådana här värmeböljor och naturkatastrofer allt oftare. Att en öken riskerar att breda ut sig. Att folk kommer att dra sig norrut. Jag blir så arg på dem som förnekar klimathotet. Nationer som exploaterar de numera öppna haven vid polerna och sätter sina flaggor under ytan för att visa att de var först där. Att de planerar utvinna olja och gaser och smälta isarna ännu mer bara för att själva bli rikare. Samt bli en stor bidragande faktor till sin egen och oss andras undergång. Människans dumhet vet inga gränser. De där flaggorna visar bara vilka världsledare som är de mest korkade. Ingenting att skryta med.
 
 
Save

Lissabon i sval vind

Untitled Untitled UntitledUntitledUntitled Untitled Det blev en dag i staden för att göra en vän från Stockholm sällskap i väntan på anslutande flyg. Lissabons vita gator gör allting extra ljust, men vi har upptäckt att stenarna inte verkar bli särskilt varma trots att de ligger i den stekheta solen. Kände på dem barfota. Vi gick sen genom turistiga kvarter, skumma bakgator med närgångna ficktjuvar och prostituerade, det sovande barområdet. Blev så trött av de oändliga trapporna och allt folk, ovan som jag är med både fysisk aktivitet och socialt samkväm. Men glad av så roligt sällskap och en fantastisk röd vermouth med kanel och apelsin samt portugisisk ceviche.
 
 
Save
Save
Save
Save
Save

Cascais

Det har gått en vecka. Havet är lika vackert som det var sist. Igår när det var ebb badade vi vid fyren. Lagunen framför slottet var tom på både vatten och folk. Vi sprang efter en badboll som flög som den ville i vinden. Hemma är det fullt med folk. Tre språk som vår lilla treåring febrilt försöker hålla reda på. Det är inte lätt för en som är van vid att ständigt hålla låda och bli förstådd. Jag trivs här. Enormt. Men jag tänker mycket på den eventuella flytten när vi kommer hem. Inreder vår eventuella lägenhet i huvudet. Planerar för vårt eventuella nya liv. Jag har svårt att känna att jag vill bo i det här landet när det äntligen börjar lossna på hemmaplan. Jag kan väl få ha lyxen att behålla båda? Det vore väl för bra för att vara sant.
Upp