Stilla

Jag vilar på ett annat sätt här. Egentligen är inte de dagliga bestyren annorlunda från hemma. Att ha ett rum till att vara i, kunna gå ut när man vill och leka utan att krångla med vagn, känna varm luft mot huden och se stora, gröna växter utanför fönstret gör att andra sorters tankar dyker upp i huvudet. Sånt jag bryr mig om i Stockholm behöver jag inte ödsla energi på här. Så mycket jag gör där hemma som egentligen inte betyder något. Det är sorgligt att upptäcka men skönt att inse nu på håll. Frågan är bara vad man ska göra åt det sedan när vistelsen här är över?
 
1 ISA:

skriven

Låter som du njuter. Men förlåt, är inte så påläst. Var är du? Varför är du där? Hur länge stannar du? haha, tusen frågor!

Svar: det gör jag sannerligen. Men jag har nog inte förklarat så tydligt vad vi gör här. Måste nog skriva ett inlägg om det. Kortfattat: jag är mammaledig och sambon är frilansare. Hans familj har en lägenhet i Portugal och eftersom de bor ända borta i Mozambique har vi Portugal som en samlingspunkt. Vi bestämde att vi ville pröva att bo ensamma i lägenheten i ca 1,5 månad innan svärföräldrarna kommer. De stannar till i juni och vi åker hem till Stockholm igen i slutet av den månaden. Hehe. Blidde en lång förklaring.
Sara

2 Sandra Lundin:

skriven

Låter så himla härligt. Hoppas, hoppas att du kan ta med dig den känslan hem så att det liksom löser sig av sig själv.

Svar: Ja, det har säkert mycket att göra med inställning. Gäller att inte gå omkring och vara onöjd hela tiden, men det är svårt när man ser vilka fina alternativ det finns överallt.
Sara

3 ida:

skriven

Wow. Ser sa fint ut. Det AR sa man ska bo.

Svar: Ja, det känns helt ologiskt nu att frivilligt sätta sig i en mulen förort.
Sara

4 emma:

skriven

fint!

Svar: tack!
Sara

5 Millan:

skriven

Underbart.

Svar: Indeed!
Sara

Kommentera här: