Litet arkiv

Efter varma somrar brukar växtligheten i augusti vara gul och knastertorr. Nu är den fortfarande saftigt grön efter alla regn. Så där man alltid tänker sig att sommaren ser ut när man drömmer om den i februari. På eftermiddagarna vibrerar det gyllene ljuset i olika fält i rummen. Kylen brummar och radion i farstun står på. Jag skulle vilja att det alltid var så här, men föräldraledigheten är på väg att ta slut nu. Om någon månad måste jag tillbaka till tegelbyggnaden i stan. Till kopieringsmaskiner, diarium, telefonväkteri och expeditionsarbete i arkivet. Det riktiga arkivjobbet som är långt från min fria lilla arkivverksamhet här på internet. Jag förstår inte hur jag ska kunna fylla min tillvaro med lika mycket mening som jag har haft tillsammans med min son. Att vi ska bryta upp från varandra nu och spendera dagarna på varsitt håll. Det känns så onaturligt. Han är bara 1,5 och vi har aldrig varit separerade förut. Kanske är jag den som kommer att lida mest av det här uppbrottet. För honom är allt så nytt och spännande. Själv känner jag mig mätt på mycket här i världen. Utom honom. Allt vibrerar och blir ljust när vi är tillsammans. Kvällar och helger kommer att vara helig tid hädanefter.